Jag växte upp under vad många kallar för “guldåldern” inom spelutveckling och flertalet klassiska släpptes under min barndom, min första konsol var en Playstation och sedan dess har jag haft minst en Sonykonsol i vardagsrummet per ny generation. Men om det var en guldålder vet jag faktiskt inte riktigt om jag kan hålla med om, utan misstänker att det snarare råder en hel del sentimentalitet och nostalgi som låter oss minnas 1990-talet mycket mer kärt än vad det faktiskt var. Se bara på mästerverket Final Fantasy VII, ett spel så klassiskt att karaktärerna än idag dyker upp med jämna mellanrum i olika sammanhang, trots att spelet i sig släpptes 1997, för hela 20 år sedan. Just nu så håller Square Enix på att göra en total remake utav spelet och tro mig, det ser mycket bättre ut nu än då. Borta är dom blockiga lågpolygon karaktärerna, ersatta med detaljerade modeller tillsammans med högupplösta texturer och PBR (Physical Based Rendering) grafik. Även stridssystemet verkar få sig en genomgång, men om det är till det bättre eller sämre lär vi inte få reda på förrän första delen släpps.

Det är nostalgivärden som gör att vi får HD-uppdateringar och remakes utav våra gamla favoritspel med dagens teknik och kraftfullare maskinvara. Oddworld Inhabitants, spelstudion bakom dom klassiska och kultförklarade Oddworld-spelen med Abe, Munch och Stranger försvann ett tag från marknaden. Rykten florerade om att dom fokuserade på ett nytt spel, medan andra pressmeddelanden menade på att dom producerade en 3D animerad film. Oavsett vad det var dom gjorde så var Oddworld Inhabitants med Lorne Lanning i spetsen borta i flertalet år, mystiskt tysta och nästan bortglömda. Nu är dom tillbaka på marknaden hetare än någonsin, men inte med nya titlar. Istället har dom fokuserat på att släppa HD-uppdateringar och totala remakes uppbyggda ifrån grunden (Abe’s Oddysee remaken Oddworld: New ‘n’ Tasty) i spelmotorn Unity 3D. Inte bara gjorde dom sig uppmärksammade på en trång marknad utan dom spelade på nostalgivärdet för att göra sig själva etablerade igen samtidigt som dom nu börjat annonsera nya titlar.

Vi har även nått en tid då det nästan släpps lika många indiespel titlar som det kommer ut AAA-spel från spelmarknadens jättar så som EA, Ubisoft och Deep Silver. Spelmotorer som går att använda gratis eller med olika former utav licens har börjat dyka upp och blir alltmer användarvänliga. GameMaker, Unity 3D, Unreal är bara några få exempel av vad en hobbyintresserad kan ladda ner och samtidigt få tillgång till assets, scripts och flertalet användbara verktyg. Samtidigt så har företag så som publikkören Electronic Arts flera spelstudios som dom äger, vilket medför att olika utvecklare kan samarbeta med varandra utan att konkurrera. Ett bra exempel är när Bioware arbetade med Mass Effect 3 (2012) och ville få sina vapen att både låta och reagera både verkligare och kraftfullare. Så då kunde dom enkelt kommunicera med svenska DICE, som även dom tillhör EA och skaparna bakom Battlefield och Star Wars: Battlefront spelserierna. Deras långa erfarenhet med skjutspel var precis vad Bioware behövde och man kunde lätt samarbeta och ge tips till varandra utan juridiska och marknadsmässiga problem.

Kort sagt, vi behöver inte sitta och minnas en ”guldålder” inom spelindustrin då vi själva lever i en tid då spelutvecklingen tar otroliga kliv framåt vartenda år, inom alla möjliga aspekter så som teknik, narrativ, för att inte nämna ren och skär spelglädje!